Ibland känner man verkligen att stan är liten.
Alla känner alla. Alla har nått förflutet med nån. Suck.

Jag blir så trött. Trött på att inte kunna lita på folk och trött på att behöva ändra uppfattning om nån man trodde att man kände. Trött på att höra olika sanningar och trött på skitsnack. Suck.

Besvikna blir vi alla, gång på gång. Men ska det va så? Men ska man aldrig kunna lita på nån?
Kan jag bara få leva, vara lyckling & sen skita i resten?